One photo a day

Är inte texten överflödig?

För en tid sedan hade vi klassåterträff från gymnasiet och en fd klasskamrat uttryckte att hon blev sugen på att vandra när hon såg mina bilder. Skoj! tycker jag, då det är ett av mina mål med "En bild om dagen". 

Bilden är tagen från Oxkoltens topp, drygt 1900 meter över havet. Fotograferades under Bergslandets träningsläger i september.

En variant av: denna!

Scream, en av världens fyra bästa filmer!

På tur - aldrig sur! För er som ännu inte hälsat på vår vackra granne Norge - åk nu!

Från kvällen innan dagen efter.

Jag hörde en fotograf säga något i stil med: "Hitta ett motiv och släng in nån skit i förgrunden. Då blir det ofta bra!" Jo, jag är benägen att hålla med.

En bild från "Skogens väsen"-projektet. Mossa är alltid spännande och med ett kort skärpedjup skapar du en mysig bakgrund.

En gammal bild som står sig än idag. 

Jag tycker om vinjettering, med riktigt mörka hörn. På många bilder förstärker jag detta för att skapa en mer avgränsad och spännande bild.

Tagen på Ålidhem i Umeå.

Vårt hem på Palolems strand i Goa, Inden. Livet blir inte mycket härligare än så här. Dessutom med utsökt kryddig mat, bad, volleyboll och jonglering varje dag.

Förresten, vi hittade en kobra på stranden som minuterna innan simmade omkring i samma grunda vatten som vi. Lite creepy, men mest overkligt.

Vårskogens kärlekspar!

Strax söder om Tromsö hittade vi en fin tältplats vid fjorden. Ute över vattnet drog regnmolnen fram, men vi fick en torr natt i vårt tält från Hilleberg.

Utsikt mot Gresvatnet, norr om Oxtindarnas glaciär.

Vårt grannland i väster är vackert, det har jag tjatat om förut. Om du inte sett de tidigare bilderna, klicka här->

I skogen lurar de märkligaste varelser!

Ska jag våga ta språnget? Jag vet ju inte hur jag kommer att landa.

Våga ta språnget!

Underexponera och öka svärtan lite i efterredigeringen så kan du få ett häftigt uttryck!

Min 45 mil långa vandring 2005 mellan Hemavan och Abisko höll på att ta slut innan den ens börjat. Veckorna innan starten drog jag på mig en inflamation i höftböjaren och gick på behandling två dagar innan avrese till Hemavan. Det var en chansning och de första dagarna var rejält tunga!

Dessutom fick jag problem med utrustningen - första kvällen gick en av tältstängerna sönder. Givetvis hade jag en extra, men när den gick sönder en andra och tredje gång var jag tvungen att ta fram mina McGyver-skills och fixa det.

Läs mer om vandringen här: http://levinaturen.blogspot.com/2005/08/egotripp-hemavan-abisko.html

Runt omkring Oxtindarna finns vackra vyer och det lönar sig att gå upp på höjd på kvällen!  

Is - oändliga is. Det är en speciell känsla att vandra omkring i detta kalla landskap. Vetskapen om att isen minskat väldigt mycket de senaste åren, är lite tråkigt och en påminnelse om global uppvärmning. 

Vi i Chilegänget har varit på träningsresa vid Oxtidnarnas glaciär. Det är en lättillgänglig is, 45 minuters uppförsbacke från vägen och vi känner den väl efter utbildningen i Storuman. Bilden är tagen från Oxkoltens topp, drygt 1900 meter över havet.